Min största sorg här i livet var nog när mina föräldrar skilde sig. Jag kommer inte ihåg nånting men nånstans därinne så måste det ligga. Minnerna. Det måste ha gjort förbaskat ont när dom berättade för mig att dom inte längre skulle leva tillsammans. Jag anar att jag har förträngt.
En stor sorg som jag kommer ihåg idag är när min farfar gick bort. Jag var hemma hos jonas och vi skulle precis åka på bio. Mamma ringer och säger att jag måste komma hem. Varför de undrar jag och berättade att vi skulle dra. Nej, vi kommer och hämtar dig nu. Jag anade efter samtalet att det var något som hänt men visste inte vad. Jag ringer upp mamma igen och frågar frågor i mun på mig själv. "Är de nåt med pappa?" Är de sara?" "Är de mormor?" jag nästan skrek ut orden. Nej var svaren på alla utan då jag frågade om farfar då va hon tyst och svarade med att hon kommer och hämtar mig. Jag började gråta och jonas och hans mamma undrade var de va frågan om självklart. Jag tar med mig jonas i bilen för jag visste att han skulle få vara mitt stöd i det kommande. Det är knäpptyst i bilen. Mamma hennes väninna Anna, jag, ludwig och jonas. Vi kommer hem och mamma ber mig ringa pappa. Då förstog jag att det var något med farfar eftersom mamma varit tyst tidiagre då jag frågat. Pappa svarar gråtandes och jag tappar telefonen och faller ihop på golvet. Både mamma och jonas försöker ställa mig upp men benen viker sig och jag bara skriker. Ludwig var tyst. Sa inte ett ord. Mamma ber mig att lugna ner mig, Det gick inte, allt var så sjukt svart och det ända jag tänkte var, ingenting utan jag bara grät. Till slut ber jonas mig hålla käften och mamma ger sin första örfil på mig. Jag hade komit i chock och visste inte vart jag var. Till slut lugnar jag ner mig och ringer pappa en än gång. Han berättar vad som hänt och jag får för mig att åka till sjukhuset. Inte fick jag de. Det var ingen idé sa pappa. Det skulle bara bli värre. Min faster hade reagerat exakt som mig när hon fick veta. Självklart, de va hennes älskade pappa. Min älskade farfar. Han blev 62 år. Något med hjärtat.

Jag saknar dig varje dag, du var en sjukt grym farfar. Ville alltid att vi skulle ut på landet på sommarloven och åka vattenskidor, båt och grilla. Jag älskar dig.