Är jag helt sjuk om jag säger att jag nästan är kär i en person jag aldrig träffat och aldrig kommer att träffa?! Just så känner jag iaf, jag blir helt varm och hela jag lyser när jag hör honom prata för han är så jävla charmig. Jag smälter verkligen för dig. Det är sjukt, på riktigt.
Efter jag och jonas gjorde slut så har jag aldrig varit kär. Betuttat, förälskad och tyckt om, de har jag absolut gjort men aldrig varit kär. Inte som jag var i jonas. Jag trodde aldrig att vi skulle gå skilda vägar, jag skulle föda hans barn och vi skulle leva tillsammans. Jag var bara 15 år när vi träffades men våran kärlek var så stark så jag själv inte kan förklara. Jag vet inte om det bara var för att det var min första kärlek men det var som att vi var gjorda för varandra. Men tydligen inte, det uppstod massa problem som inte kunde lösa. Vi jobbade på det, båda två men det gick inte. Det tog slut. Jag ångrade mig, han ångrade sig men vi gick ändå åt olika håll i slutändan. Det var det bästa för båda tror jag. Om vi fortfarande hade varit tillsammans så hade det varit vi i sammanlagt 6 år. Då kanske det hade varit exakt som vi skrev i breven. Ingen aning.

Nej jag är inte kär i Rabih på riktigt för det är omöjligt.